Miss

Miss i adressen i föregående inlägg. nu borde det fungera.

Fru sjös musik på skiva, tack!

Om någon av misstag yrar sig in på denna sida så vill jag uppmana den personen att gå in på sidan

www.lakealike.blogspot.com

och där lyssna till vacker musik och helst lämna en vänlig kommentar så vi i framtiden kan få njuta av en skiva av fru sjö (med hjälp av kulturfondspengar). Så nu är det dags att sätta på hörlurarna, fatta tangentbordet (?) och låta kommentarerna flöda!

Go fru sjö!

Rosa glasögon

Kära tomten,

Till julklapp önskar jag mig rosa glasögon så jag kan se världen som en lite bättre och mer glädjefylld plats än den känns som just nu.

Seriöst.

På gatan där jag bor

På gatan där jag bor
Där bor ingen som är ensam
Där bor det bara människor
Som håller av varandra
Dom rastar sina hundar
I parken här bredvid
Dom håller alla löften
Dom givit till varann
Dom åker ut till landet
Och utomlands ibland
På gatan där jag bor
Där bor ingen som är ensam
I huset som du byggt
Rinner aldrig några tårar
Där leker alla barnen
I lugn och harmoni
I huset som du byggt
Där är alla dörrar öppna
Man litar på varandra
Man fyller sina liv
I huset som du byggt
Säg var finns den värld som är min?
När ska den bli min igen?
Säg som det är
Var finns den plats jag vill ha?
Säg finns den här vid mitt bord?
På gatan där jag bor?
På gatan där jag bor
Där bor ingen som är ensam
Där bor det bara människor
Som håller av varandra
I landet där jag finns
Sover folk i samma sängar
Dom vaknar upp tillsammans
Dom talar med varandra
I landet där jag finns
Säg var finns den värld som är min?
När ska den bli min igen?
Säg som det är
Var finns den plats jag vill ha?
Säg finns den här vid mitt bord?
På gatan där jag bor
På gatan där jag bor
Där bor ingen som är ensam
Där bor det bara människor
Som håller av varann
På gatan där jag bor

Lena Philipsson

Det ordnar sig

Jag vet det känns tungt.
Jag förstår du hatar alla barn till multimiljonärer i USA
som till synes (och antagligen också i praktiken) inte har gjort
ett dyft för att förtjäna sina pengar.
Och jag är medveten om de människor som tänker "det har
inte du heller" så varför sku du få?

Men jag ser dig
och jag vet du kämpar
Jag förstår din ångest
Vet du försöker ditt bästa

Hav tålamod min vän, hav tålamod.
En ålänning jag känner brukar säga " Äh, det fixar sig!"
"Det ordnar sig nog!". För dig, för mig, för de andra.
Det ordnar sig min vän, det ordnar sig.
Jag lovar.
(korsar mina fingrar och ber till gudarna)

Mera samlande, om att samla stenar

Att livet ska vara så svårt, och speciellt för vissa, är något som vi funderat på på jobbet idag. Och då menar jag inte med kollegorna, :) även om det också händer sig mången gång att vi spekulerar i livets frågor, både berörande oss själva, världen i stort, och våra kära adapter.
Om man själv någon gång tvivlar över meningen med allting så är det inte så underligt att ens kära adapter gör det. Mången gång är jag full av beundran för hur de i slutändan klarar allting och för det mesta möter världen med ett leende.

Framtiden är oviss. Och speciellt för dagens ungdom. Så (åtminstone till synes) många val, så många vägar. Hur skall den lilla människan kunna välja? Att samtidigt uppleva att många dörrar känns stängda, låsta, måste vara ännu mer konfliktfyllt.

Försökte underlätta med en massa tankelekar och berätta om hur negativa tankar ofta blir självuppfyllande, att man snabbt ska byta ut dem mot den positiva versionen av samma tanke. I stället för att tänka ”nu kommer jag att säkert att backa på den där bilen” bör man tänka ” ”nu kör jag galant förbi den där bilen!”. Ack hur svårt är ej detta. Och ack, hur mycket låter jag icke som en tjatig kvasipsykolog.

Men vi kämpar alla på, vi, ni, de, jag, du, han, hon, på våra egna sätt, enligt våra egna förutsättningar, strävar efter att bli lyckliga (vad nu sen lycka är) eller åtminstone kunna acceptera oss själva och vår framtid (med de brister som vi har).

En god vän till mig sade att hon i sina värsta stunder fått tröst av följande

Den enda meningen med livet är att leva.
I det skedet insåg hon att hon var tvungen att leva vidare. För det finns ingen större mening med livet än så. Och det är jag glad för, att hon lever alltså.

Finns ett knep man kan ta till då allt känns som mörkast:

Sätt tre stenar i din ena ficka
Varje gång under dagen som du känner dig det minsta glad/nöjd/ler så flyttar du en sten över till andra fickan
Räkna stenarna i andra fickan då du kommer hem/går och lägger dig på kvällen
Antagligen kommer du att märka att du åtminstone lett 3 gånger den dagen.
Och det är ju inte fyskam här i livet! Så samla stenar i din ficka!

Om du tar en hundra euros sedel och skrynklar ihop den och smutsar ner den är den fortfarande värd hundra euro när du vecklar ut den.

Rastlöst dammsamlande

Ibland vet man bara inte vart man ska göra av sig själv. Eller VAD man ska göra av sig själv. Allting känns för ostrukturerat och samtidigt inrutat och vanligt och trist. Och ändå är det för mycket. Ibland tål man ingenting känns det som. Saker man kan samlar damm i hjärnan och man orkar inte ens ta striden för att visa att man kan. Allt man vill ha är förändring och förändring är det sista man vill ha för det är mer än vad psyket klarar av. Totalt energilös och tillika så rastlös så själen och inälvorna håller på att komma ut och man sprängs i sömmarna som en dåligt lappad, sliten, gammal nallebjörn. Nosen är sned och ena ögat är har ramlat av för 1 000 år sedan. Man sku helt enkelt inte orka med att inte orka med sig själv. Bensinen är slut och det finns inga pengar att tanka för.

Andras ord

Vidöppet liv
Ständigt blödande sår
utan något som helst skydd
(En blunddockas uppspärrade ögon,
gapande mun)

ANNA NYSTRÖM

Glassplitter i snön
kyla
blodspåren leder mig
fram till mina
drömmars grav
Där du står
- osynlig -
utom räckhåll för mina händer

Jag sträcker mig efter dig
Tappar fotfästet -

Faller

ANNA NYSTRÖM

(Flera dikter finns att läsa på http://www.lasarnasfria.nu/Skribent/lista/315)

Nya diagnoser

Musik? Klicka här, varsågod!


Följande kan läsas på Aftonbladet:

Ny sjukdom upptäckt hos svenska kvinnor
Kvinnor kan dö av brustet hjärta.

Nu har Broken heart syndrome drabbat Sverige.
– Jag har själv behandlat fyra kvinnor, säger Karin Schenck-Gustafsson.
Det låter nästan som en dålig schlager. Att man skulle kunna dö av ett brustet hjärta. Men nu har flera fall diagnostiserats i Sverige.
– Det märkliga är att sjukdomen nästan uteslutande drabbar kvinnor över 50 år, säger Karin Schenck-Gustafsson, professor i kardiologi vid Karolinska institutet.
Hon har själv tagit emot fyra kvinnor som kommit in akut med hjärtinfarktsymptom. De kan ha svåra bröstsmärtor, onormalt EKG och ofta infektioner. Men efter kranskärlsröntgen så visar det sig att de inte har några förträngningar att operera.
– Deras tillstånd är ofta livshotande och flera hamnar i respirator, säger Karin Schenck-Gustafsson.

Röntgen visar att kvinnornas vänstra hjärtkammare är deformerad och liknar en ballong med skaft. I Japan där sjukdomen först upptäcktes för några år sedan kallas den ”tako-tsubo” efter kärlet man förvarar bläckfisk i.
Nästan alla kvinnor tillfrisknar efter en vecka men de har ofta förhöjda stresshormoner.
– Sjukdomen föregås av en akut stressituation. Ofta är det en anhörig, en make eller ett barn som dött eller så har de varit med i en bilolycka.

Kvinnor med brustna hjärtan återhämtar sig snabbare än en vanlig hjärtinfarktpatient och får inga bestående hjärtskador. Med hjärtsviktmedicin och vattendrivande sprutor är de flesta helt återställda inom en vecka.
Sjukdomen är sällsynt och utgör omkring en halv procent av hjärtsjukdomarna.
– Troligen drabbas mellan 30 och 40 kvinnor i Sverige varje år. Hur många som dött vet vi inte.

Så nu vet vi det. Att det är sant alltså. Man kan dö av brustet hjärta.

Eller som mina kära praktikanter skrivit på väggen: "Elämä on kovaa, osta kypärä."

Men hur ska man skydda sitt hjärta?

Sagan om äktenskapet?

Det var en gång en flicka som vid mogen (?) 30-års ålder tappat tilltron till det som kallas den heliga institutionen, äktenskapet. En helt vanlig flicka med en antagligen, alldeles för trygg barndom.

Mina föräldrar har varit gifta i över 30 år, Deras äktenskap har väl heller inte varit enkelt, men de älskar varandra sannerligen, fortfarande. Ett bevis på detta är när jag i somras frågade min mor om hon kunde tänka sig att komma på en semesterresa med mig, till Paris, dit jag vet hon alltid velat resa. "Men pappa då?" var hennes respons."Inte kan vi ju åka utan pappa". Det var det med den mamma-dotter-resan.

På senare tid har jag allt oftare börjat ställa mig frågan hur många lyckligt gifta par jag känner. Tyvärr räcker ena handens fingrar till för att räkna dessa. Skall jag räkna de skilda eller de som verkar olyckliga, räcker två händer ingenstans. De flesta lyckligt (?) gifta par jag känner närmar sig 60-års ålder och barnen är utflugna. De flesta av de sk olyckligt gifta har småbarn.

Då jag pratar med en väninna i telefon slår oss tanken att kanske det är arabvärlden som fattat det hela. Människan är inte gjord för monogami? Fast naturligtvis borde det vara jämlikt i så fall, har min man fyra fruar skall jag få ha fyra män. Som i sin tur, i rättvisans namn, skall få ha fyra fruar var som har fyra män var som...huh. La famiglia börjar plötsligt bli lite crowded och släktträffarna börjar ta oanade proportioner och verka lite ångestframkallande...Men ändå. Var går gränsen för "normalt"? Hur mycket i vårt samhälle är uppbyggt av behovet av att "äga" andra, ha "ensamrätt"?

Och lite kuriosa angående detta med monogami:

Monogami eller engifte innebär att endast en äktenskapspartner är tillåten; motsatsen är polygami. Historiskt sett har monogami varit mindre vanligt än polygami i världen, men i västvärlden är monogami idag väl etablerat. Seriell monogami kallas en ordning där det inte är acceptabelt att ha mer än en sexualpartner åt gången (otrohet) men accepterat att ha flera partner under sin livstid. Även vissa djur är till viss del monogama även om DNA-tester visar att deras avkomma sällan eller aldrig kommer från de monogama partnerna. Monogamin i djurriket är bara social och inte sexuell.

(Wikipedia 23.10.07 http://sv.wikipedia.org/wiki/Monogami )

Människan är i slutändan en biologisk varelse. Eller?

Vad gör människor lyckliga? Vilken rätt har vi att bli lyckliga? Och vilken skyldighet att göra oss själva lyckliga? Och på vems bekostnad? Eller är det så att vi gör andra lyckligare genom att själv också vara lyckliga?

De flesta skilsmässor sker enligt statistik när barnet (barnen) är mellan 1 och 3 år gamla.

Vad händer mellan den PSYKOS vi upplever i början av ett förhållande och den dag då vi plötsligt, mitt i livet, mitt i världen, VAKNAR UPP och inte känner igen den person vi möter i spegeln mera? För att inte tala om den som kommer emot oss i köket, i sängkammaren? VAD händer under denna tid?

Jag kanske är naiv. Jag är drömmare och idealist. Jag har själv ett 12 år långt förhållande bakom mig som sannerligen inte var en vals på välmjölat dansgolv en varm sensommarkväll och som definitivt borde ha tagit slut långt före det väl gjorde det. Nej, jag vet man får kämpa, slita, orka, paja, streta, hela. Denna ljuva ungdomskärlek tog slut som så många förhållanden av samma sort, då sekunden att välja bröllop eller skilda vägar var de enda alternativen. Antingen eller. Vitt eller svart. Det blev, som historien förtäljt, svart. Och valet var inte mitt den gången.

I mitt följande förhållande hittade jag den STORA känslan, PASSIONEN, den stora kärleken, mitt liv, min hamn, mitt hem. I famnen på den mannen tänkte jag många gånger "om jag dör nu så gör det inget, för jag dör lycklig". Komplett lycklig. Och vad hände sen? Ja, vad hände sen? Det undrar jag fortfarande. För efter tre år gjorde JAG slut och flyttade ut.

VAD är det EGENTLIGEN som händer i ett förhållande med tiden? I och med giftermålet? I och med barnen? Ja, i och med vadå? Livet?

Var är all the happy endings?
Prinsen som får Prinsessan och halva kungariket?
Och så levde de lyckliga i alla sina dar.
SLUT.


PS 1. Ajo, sagor är inte sanna...
PS 2. Skribenten erkänner sig vara drömmare och idealist.
PS 3. Vill man motbevisa mig får man gärna göra det genom att ta ut mig på en date. haha.

Om att kyssa regnet

Mitt tv-tittande har fått en oanad effekt. Via reklamer återupptäcker jag en massa gammal musik. Nu under helgen ramlade jag över låten "Kiss the rain" och var tvungen att plocka fram den på youtube. Denna höstdag kysser jag regnet och omfamnar gamla minnen.

Kiss the rain (Billie Myers)

Hello...
Can you hear me
Am I getting through to you
Hello...
Is it late there
Is there laughter on the line
Are you sure you’re there alone
‘Cause I’m
Trying to explain
Something’s wrong
You just don’t sound the same
Why don’t you
Why don’t you
Go outside
Go outside

Kiss the rain
Whenever you need me
Kiss the rain
Whenever I’m gone too long
If your lips feel lonely and thirsty
Kiss the rain
And wait for the dawn
Keep in mind
Were under the same sky
And the nights
As empty for me as for you
If you feel
You cant wait till morning
Kiss the rain
Kiss the rain
Kiss the rain

Hello...
Do you miss me
I hear you say you do
But not the way I’m missing you
What’s new
How’s the weather
Is it stormy where you are
You sound so close but it feels like you’re so far
Oh would it mean anything
If you knew
What I’m left imagining
In my mind
My mind
Would you go
Would you go

Kiss the rain
As you fall
Over me
Think of me
Think of me
Think of me
Only me

Stairway to heaven

Människan om hösten

Hösten,
en mörkvåt fingervante

som trevar i alla skrymslen,

människan,

ensam på en bänk

i en avlövad park,

hemsökt av barndomen

som andfått bankar på,

vill samla lönnlöv

och klistra i en pärm.

Fredrik Lindström

Jag säger upp mig som vuxen

Härmed säger jag upp mig som vuxen. Jag har bestämt mig för att jag bara vill ta det ansvar som passar en åttaåring.

Jag vill gå på McDonald's och tro att det är en trestjärnig restaurang.

Jag vill tycka att M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem.

Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, ligga under ett stort träd och kolla på när grenarna rör sig i vinden, ha en saftkiosk tillsammans med mina vänner en varm sommardag.

Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i pölarna. Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad. Jag vill tillbaka till den tid då ... livet var enkelt. När jag kände till allt om färger, multiplikationstabellen och barnsånger.

Och ingenting bekymrade mig, allt jag visste att jag inte visste, brydde jag mig inte om. Allt jag visste var att vara lycklig för att jag inte kände till de bekymmer jag skulle bekymra mig för.

Jag vill tro att världen är rättvis och att alla är ärliga och snälla. Jag vill tro att allt är möjligt. Jag vill ha möjligheten att bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen. Jag vill leva enkelt igen.

Jag vill inte att min dag skall bestå av datatrassel, berg av pappersarbete och dåliga nyheter.

Jag vill inte tänka på att få lönen att räcka en hel månad, jag vill slippa läkarräkningar, skvaller och att mista människor jag tycker om.

Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, fred, drömmar, och jag vill göra änglar i snön igen.

Så här är mina kreditkort, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring. Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen.

Vill du diskutera detta får du fånga mig först!

Vi ses i sandlådan. Om jag får leka med dina grejer får du leka med mina.

(texten är inte min egen)

Med händerna under huvudet ligger jag på sängen - stirrar mot taket och hoppas att livets mening skall komma flygande

skriver Eurydike på Aftonbladets blogg

...och jag säger det samma.

Signe

Låt mig presentera Signe. Signe fick jag då jag flyttade från Helsingfors av fru musmag (musikläraren) på den skola jag jobbade på tidigare. Signe vakar över mig ifrån köket. Signe dig fru musmag! du är en av de mest godhjärtade människor jag någonsin träffat!

Änglar

Tack mina små änglar! Ni gjorde det! Ni förgyllde min annars så visset började dag med er entusiasm, er lärglädje, er uppskattning! tack!

Duck(a)

Ensam

Fy fan vad jag känner mig ensam idag. malplacerad. maläten. som en byracka bland rashundar. katt bland hermeliner. fel. bara fel.

Monolog för envar

Kom av någon anledning att tänka på denna imorse. Är m.a.o. riktad till Dig, Mig, alla och ingen.

Monolog för envar

av Alf Henriksson

Hade jag fått vad jag aldrig fick
så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte
och hade jag skött det jag aldrig skötte
och hade jag känt det jag aldrig kände
hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går
så hade jag stått där jag inte står.

Gamla favoriter

Ojojoj. Ramlade över en till gammal favorit igår. Mycket gammalt på musikfronten just nu.

Looking from a window above
It's like a story of love
Can you hear me
Came back only yesterday
I'm moving further away
Want you near me

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

Sometimes when I think of her name
When it's only a game
And I need you
Listen to the words that you say
It's getting harder to stay
When I see you

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

This is going to take a long time
And I wonder what's mine
Can't take no more
Wonder if you'll understand
It's just the touch of your hand
Behind a closed door

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

Only You
Written by: Vince Clarke

I wanna run, I want to hide
I wanna tear down the walls
That hold me inside
I wanna reach out
And touch the flame
Where the streets have no name
...
(känner du igen orden? klicka på bilden och njut!)

Nygammal kärlek

(klicka på bilden för musik)

Var på fredagkväll och lyssnade på en mer eller mindre känd Vasamusiker + band spela U2 favoriter. Utöver att många konstaterade "modigt" kan jag väl bara tillägga "well done" även om tisslet och tasslet av de som skulle dra vidare störde något i första settet.

Summa sumarum. Jag njöt. Jag nynnade. Jag stampade takten. Jag klappade. Jag log. Jag ville gråta. Ååh den nygamla kärleken! Den trygga känslan. Det bekanta. Det njutbara.

MEN. Det finns alltid ett men. Gammal kärlek kostar alltid.

För nu måste jag ut och handla flera skivor.

If you want to kiss the sky, better learn how to kneel

On your knees boy!

Dagens skörd

Kanske dags för ett mera positivt inlägg från min sida...

Jess! gruppkänsla, skratt, gemenskap, tystnad, arbetsro, lugn! äntligen! framsteg! skrattat magmusklerna sjuka. Härligt! Och bilden ja, den är från min barndom. Tiden då man fick sitta på hölass i en trygg famn, iklädd röd hatt och bara ha det skönt.

"Poesin gör ofta sin entré genom irrelevansens fönster."

M.C. Richards


(varför kommer inte de mellanslag jag vill ha i inlägget med då det publiceras? och stycken ändrar tillbaka till fel storlek hur jag än gör. fnys. irriterande. hjälp mottages med tacksamhet!)

Kaosteorin

Kontrollfreaken i mig ropar "kaoskaoskaos" och varningslampan lyser så jag nästan blir bländad. till saken hör att att det är just det, det är kontrollfreaken i mig som inte står ut just nu, det är det som är problemet, inte så mycket annat. tänk att människan fortfarande oftast reagerar på förändring med upplevelsen av att det är negativt. en känsla av att behöva fly kanske. och vad är livet om inte en enda lång väg av förändringar? en del långsamma, utdragna, till den grad att man tom upplever att det är stiltje, ingenting förändras, fastän det gör det, det gör det, det pågår hela tiden. inom en, runtom en. andra förändringar för plötsliga. en älg på fel ställe. ett felvalt ord. och allt är förändrat. du kan påverka allting i ditt liv? du bestämmer själv?

eller är allt ändå sen förutbestämt? eller är båda två sanningen?

Ja, kontrollfreaken i mig alltså, hon ropar och skriker. och jag hör henne. och jag lyssnar. samtidigt vet jag att det är en övergående fas. om nån månad eller så har jag glömt att det var kaos. eller har jag glömt det? eller är det så att kaoset inte mer är kaos? eller kanske jag bara har lärt mig behärska kaoset? eller är det kontrollfreaken jag satt en munkavle på och låst in i ett mörkt rum där hon får mumla bäst hon vill?

hur som haver litar jag på att det reder sig. det är övergående. det brukar det vara. och det kommer tillbaka. en annan tid. en annan stund.

Dagens bästa

"Jag pratar kanske för mycket, men jag hör mer än du tror"

Ja, vad finns det att tillägga?

Ibland

Ibland sku jag bara inte orka. inte orka vara snäll. inte orka vara glad. inte orka säga de rätta uppmuntrande kommentarerna på jobbet. inte orka ha huvudvärk. inte orka bry mig. inte orka tycka om. inte orka svara i telefonen. inte orka planera mitt jobb. inte orka ha migrän. inte orka sakna. inte orka städa. inte orka längta. inte orka diska. inte orka tvätta. inte orka mata katterna. inte orka vara singel. Jag sku inte ens orka klaga.

Och jag vet. jag är inte ensam. och de finns de som har de värre. och så vidare och så vidare. Jag har det rätt bra. jag är rätt nöjd. men låt mig ändå inte orka. Jag måste få inte orka ibland för att orka. Just nu sku jag inte orka gå hem.

Angels watching over you

Hon gick genom väggen ut ur bilden

Det bor en ängel i mitt rum

hon har sitt bo ovanför mitt huvud

hon gör mej lugn

och hon viskar till mej

allt det jag säger dej

Det bor en annan i min kropp

hon har den vackraste av själar

hon är kärlek och hopp

och hon berättar för dej

hur mycket jag älskar dej

Det bor en ande vid min fot

som blåser värme över huden

det kittlar och du såg att jag log

men när hon andas på mej

är det för att du ska komma

och värma dej

Här är jag med allt det andra

som gör en människa hel

och jag hoppas

jag hoppas att du orkar

och att ängeln i rummet

det är henne

du ser

( Ängeln i rummet text Eva Dahlgren )

Framtiden är sig inte lik

text av Fredrik Lindström ur boken Jag är en sån som bara vill ligga med dig

Framtiden är sig inte lik,

avsteg efter avsteg

har gjorts från de

bildvisningar som med

jämna mellanrum hållits

i mitt inre.

Det går inte att sätta

fingret på allt,

men nästan ingenting

stämmer,

inte lägenheten,

resorna,

eller hon,

den fantastiska kvinnan

som hela tiden ska

luta sig in i bilden.

Något måste ha hänt på vägen,

med kakelugnen,

och de perfekta jularna,

med den hermetiskt tillslutna familjen,

promenaderna i Marco Polo-bomull

längs tomma stränder.

Somliga dagar

som gör anspråk på att vara mitt liv

skulle jag bara

skrattande ha avfärdat,

men jag vågar inte längre

vara så tvärsäker.

Framtiden är sig inte lik,

den liknar sig själv,

någon annan än den

vi väntade.

Och den där oron

att någonstans är något

kanske ofullkomligt

utan oss.

Vems var felet nu igen?

Jaha, nu har jag gjort det igen.
Suttit alldeles för länge på jobbet så jag hunnit bli vrålhungrig.
Problemet ligger i det att om jag nu går till butiken är jag tvungen att köpa choklad (för att få upp blodsocker nivån, naturligtvis) och dessutom köper jag alldeles för stora mängder totalt onödiga saker för alldeles för mycket pengar som jag absolut inte har. Dessutom är jag sur som en ättiksgurka innan jag är hemma och har lagat maten. I-landsproblem av allra högsta grad. Och jo, jag vet. Jag har bara mig själv att skylla. Jag borde ha köpt mat i lördags som jag tillrett och som jag bara kunde värma. Jag borde ha tagit med mig frukt till jobbet. Ellerså borde jag ha sett till att gå hem tidigare.
Tyvärr orkar jag inte alltid vara så prudentlig.

Helst säger jag som min, numera 4-åriga, guddotter hade en tendens att göra för ca 1 år sedan. Samtalet brukade ungefär gå till så här då hon gjort något hon inte borde:

”Mamma, vems var felet nu igen?”, varpå hennes mor svarar
”Det var ditt fel Emma”. Varefter Emma, 3 år, totalt nonchalant replikerar
”Aha”, nå förlåt då” .

Nu går jag hem. Antagligen via butiken. Pilutta dig.

Fakta (eller var det fucked up?)

Blev mer indirekt än direkt utmanad av fru sjö (www.lakealike.blogspot.com) att bikta mig i detta inlägg. Grejen lär vara att göra ett inlägg med åtta fakta/vanor.

1. För tillfället är jag rätt bitter och cynisk men egentligen är jag en rätt utåtriktad, entusiastisk och relativt kreativ människa
2. Min migrän tar över mitt liv ibland
3. Mitt liv är plötsligt inte alls som jag trodde det skulle vara
4. Ridning har blivit min stora räddning
5. Jag röker för mycket
6. Jag kan inte låta bli rödvin fastän mitt huvud inte tål det
7. Jag är MYCKET kräsen när det kommer till mat
8. Jag känner alldeles förbannat för mycket och för ofta och saknar "off-knapp"

Utmanar ingen specifik, är alldeles för lat och för bitter och cynisk för det just nu. Beklagar. "feel free" får vara mottot!

Bokstaven F

(bilden är inte min egen)

Du gör mig…

Förbluffad Förbannad Förbryllad
Förbannad Förälskad Förblindad
Förbryllad
Förälskad
Förblindad
Förbisedd
Förintad
Förfinad Förfärlig Förfärad
Förfärlig Förvånad Förringad
Förfärad
Förvånad
Förringad
Förtalad
Förrådd
Förändrad
Förargad
Förtappad
Förlåten
Förlorad

Fuck You

Bekännelser

Jag måste erkänna det. Kan inte låta bli, kan inte göra något åt det, kan inte hålla mig:
-jag älskar Fredrik Lindströms sätt att skriva och nu måste jag bara dela med mig.

Så håll till godo. Njut. Älska det. Hata det. Känn igen er. Gråt.
För här kommer han, Fredrik Lindström, varsågoda!

En obetydlig dag

En obetydlig dag
utan särskilda
kännetecken,
omöjlig att skilja
från andra
känns det,
blir jag stående
i tvättstugan
och vill rulla ihop
och vika in
mitt liv i ditt
som man gör med ett
par strumpor.

(ur boken Jag är en sån som bara vill ligga med dej)

Oförhappandest

Du kan stå där och le
tänka att livet inte är så tokigt ändå
Se fjärilen som fladdrar förbi
höra barnet som skrattar på andra sidan gatan
Tänka att du klarar dig
att ditt liv inte är så illa

Och så plötsligt, helt oförhappandest
som en älg en sen höstkväll i september
från vänster
rusar mot rutan

-så är det förstört

Min själ är...

grå. Enligt (naturligtvis) tillförlitligt test på nätet. Nedan följer en beskrivning på min själ.

Grey
Your soul is painted the color grey, which embodies the characteristics of elegance, humility, respect, reverence, stability, subtlety, wisdom, strong emotions, balance, and cancellation. Grey falls under the element of Water, and symbolizes the moon, tide, ebb and flow.

Och din själ? Testa på http://www.quiztron.com/

Förintelsen

Jag går sönder
Långsamt, långsamt bryts allt ner
Sakta, sakta till små partiklar
Atomer
Tills ingenting finns kvar

Förutom du

Livet och tankarna del 3

Skolvärlden

Den som anser att lärare har för lång "semester" borde, om inte annat, stiga in i ett lärarrum den här tiden på året. (Eller undrar varför så många utbildade lärare inom tre år lämnar sitt lärarjobb och övergår till något annat. 1 av 3 i södra finland och 1 av 5 i hela landet enligt HBL)

Jag stegade för drygt en vecka sedan gladeligen in i ett av landets gymnasiers lärarrum för träff med rektor och studiehandledare och damp plötsligt ner i mitt eget lärarförflutna. Takten i lärarrummet var minst sagt hektisk. Människor surrade omkring som uppjagade flugor, lärare, elever, fd elever, utomstående. Och alla hann ungefär säga: dig borde jag tala med, men jag hinner inte nu, jag måste först...jag skall...

Att föra ett samtal ostört med de personer jag var där för att träffa var omöjligt. Det gjorde inte mig det minsta, vi hann med mina ärenden, men för de personer jag träffade måste det ha upplevts stressande. Att aldrig hinna tala till punkt innan någon avbröt med ett ärende berörande något annat. För min del blev det en tillbaka blick i min sk. "riktiga" lärarkarriär. Tiden då jag aldrig hann dricka ur en kaffekopp helt. Min "to do" lista som ökat i stället för minskat då dagen var över. Den ständiga känslan av att aldrig räcka till.

Jag erkänner att jag var totalt upp i varv och samtidigt slut då jag gick tillbaka till jobbet¨efter en timmes möte. Även om mötet i sig var mycket givande och trevligt.

Idag var jag och informerade om mitt nuvarande jobb till en annan skola. Samma sak. Människor som rusade på, kom och gick. 100 skolböcker i luften.

Vi lärare är ett pack för sig. Det kan jag glatt erkänna. Men att någon skall påstå läraryrket är enkelt, eller att "semestern" är för lång eller lönen hög. Nej, fan ta den personen. Den människan borde pröva på en vecka eller två.

Guldkorn 2

Tulla lähelle
vaatii sinulta voimaa,
paljon
väkevää voimaa

Olla lähellä
vaatii sinulta rohkeutta,
paljon
paljasta rohkeutta

Päästää lähelle,
sisälle,
vaatii sinulta
vain
uskoa toiseen ihmiseen
-Tommy Tabermann

Guldkorn 1

Skrivkramp? Frånvaro av inspiration? Plötslig akut dysfasi?
Har inget att säga till mitt försvar då jag inte på länge producerat egen text på denna sida och inte heller kommer att göra det idag.

Blir istället ett guldkorn från en dödsannons (makabert?) i söndagens husis. Håll till godo.

"Om jag kunde sträcka mig ut
och fånga en stjärna förvarje gång du får mig att le,
skulle hela Vintergatan ligga i min hand"

(Bilderna är mina egna, förutom snäckan, den är stulen)

Det farliga livet

Jävlar vad det är farligt att leva.

Det är ett under att vi överlevt vi 70-talister. Ja, att människobarn överhuvudtaget överlevt tidigare. I alla medier tutas ut hur farligt det är att leva. Det mesta är farligt och ohälsosamt. T.o.m. småbarns kläder. Nu innehåller barnkläder från Kina gift. De kan förorsaka eksem, och i värsta fall, om du varit utsatt en mycket lång tid, kanske cancer. Herregud. Och alla småbarnsföräldrar fasar och ojar och vojar sig. Är nästan så världens undergång är nära.
Har någon tänkt på hur länge ett småbarn egentligen ryms i en och samma sparkdräkt? undrar man som icke småbarnsförälder. Mig veterligen inte tillräckligt länge för att barnet skall få cancer.

Du skall icke, du får icke, du bör icke, det är farligt… Du är en dålig människa, tutar samhället ut. Inte underligt att dagens människor duckar under för depressioner.

Inget är tillåtet. Och om något mot förmodan är tillåtet så borde det definitivt förbjudas. För om vi forskar tillräckligt länge är det garanterat skadligt.

Det är ett under att mänskligheten överlevt så här länge. För vi har ju varit så oupplysta.
För visst är det befogat att förbjuda en närmare 90-årig dam att röka på fest eftersom det är SÅ skadligt. Visst, ta ifrån henne rätten att välja själv också. Då är det värt att leva. Definitvit.

För att citera en vän:

"Idag dör vi 105 år gamla med dåligt samvete och en hälsodjävul på högra axeln."

Ett leende

Du har ett bedårande leende.
Men det visste jag från förr.
Ditt leende rubbar mina cirklar.
Smälter mitt hjärta.
Krymper mina hjärnceller.
Förgyller mina dagar.
Mina nätter.
Och gör varje ensam stund till
ett privat litet helvete.

Och det är bara ditt leende.

Out of Reach

(klicka på bilden för musik)

Knew the signs

Wasn't right

I was stupid for a while

Swept away by you

And now I feel like a fool

So confused

My heart's bruised

Was I ever loved by you?

Out of reach, so far

I never had your heart

Out of reach,

Couldn't see

We were never

Meant to be

So much hurt,

So much pain

Takes a while

To regain

What is lost inside

And I hope that in time,

You'll be out of my mind

And I'll be over you

But now I'm

So confused,

My heart's bruised

Was I ever loved by you?

Out of reach,

So far

I never had your heart

Out of reach,

Couldn't see

We were never

Meant to be

Out of reach,

So far

You never gave your heart

(Gabrielle)

Vem skall trösta knyttet?

Långt bort var hemulerna med stora tunga steg

och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg.

Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:

hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?

Men vem ska trösta knyttet med att säga:

lilla vän,vad gör man med en snäcka

om man ej får visa den?

Tove Jansson

Singelproblematiken 2

Singelproblematiken 1

Livet och tankarna del 2

Lånade ord

Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.

Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.

Livet och tankarna

tänk minsann efter före du tänker efter
för det kan hända att du inte alls bör tänka efter
utan bara slänga dig ut i det blå, låta livet föra, vara lite vågad
inte tänka efter allt för mycket före

MEN
tänk för guds skull efter förrän du låter bli att tänka efter
så du inte efter behöver tänka
att du borde tänkt efter före

Hissupplevelser

En mystisk, välklädd, pratglad ung man med trevligt utseende stegade just in i vår hiss på jobbet. Totalt oförberedd för detta efter en lunch på stan med kollegor blev jag perplex av hans frågor om vi haft öppet hela sommaren. Har denna individ existerat i vårt hus länge då han känner till vår verksamhet? Vad gör han en våning upp?

-Det blev suora, sa han då han frågat vilken våning jag skulle till.
-Får vi nån vinst? undrade jag.

Något gladare, mycket uppiggad och med många myror i skallen sätter jag mig ned för ta mig en eftermiddagskaffe.

Delad hjärna

Delad hjärna äv väl i sig inget ovanligt. Vi har ju en höger och vänster hjärnhalva. Men att dela hjärna med en annan människa (och nej, jag pratar inte om siamesiska tvillingar, inte i fysisk bemärkelse i alla fall).

Då man tänker ta en kaffekopp och den andra redan håller fram den åt en, eller kanske redan tom fyllt den åt en. Då man öppnar munnen och den andra redan säger vad man tänkte säga åt en tredje person. Eller då man tänker det här skall jag inte säga nu och den andra säger det. Då man bara behöver säga första ordet och båda skrattar för den andra vet redan vad man tänker säga. då man tänker man behöver en sax och den andra redan har plockat fram den åt en.

Jag har delat hjärna med en annan människa en rätt lång tid nu.
Kan vi snälla byta tillbaka till våra egna hjärnhalvor nu?
Så du får din och jag får min?

(hjärtat skall vi inte prata om)