Ibland vet man bara inte vart man ska göra av sig själv. Eller VAD man ska göra av sig själv. Allting känns för ostrukturerat och samtidigt inrutat och vanligt och trist. Och ändå är det för mycket. Ibland tål man ingenting känns det som. Saker man kan samlar damm i hjärnan och man orkar inte ens ta striden för att visa att man kan. Allt man vill ha är förändring och förändring är det sista man vill ha för det är mer än vad psyket klarar av. Totalt energilös och tillika så rastlös så själen och inälvorna håller på att komma ut och man sprängs i sömmarna som en dåligt lappad, sliten, gammal nallebjörn. Nosen är sned och ena ögat är har ramlat av för 1 000 år sedan. Man sku helt enkelt inte orka med att inte orka med sig själv. Bensinen är slut och det finns inga pengar att tanka för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar