Att livet ska vara så svårt, och speciellt för vissa, är något som vi funderat på på jobbet idag. Och då menar jag inte med kollegorna, :) även om det också händer sig mången gång att vi spekulerar i livets frågor, både berörande oss själva, världen i stort, och våra kära adapter.
Om man själv någon gång tvivlar över meningen med allting så är det inte så underligt att ens kära adapter gör det. Mången gång är jag full av beundran för hur de i slutändan klarar allting och för det mesta möter världen med ett leende.
Framtiden är oviss. Och speciellt för dagens ungdom. Så (åtminstone till synes) många val, så många vägar. Hur skall den lilla människan kunna välja? Att samtidigt uppleva att många dörrar känns stängda, låsta, måste vara ännu mer konfliktfyllt.
Försökte underlätta med en massa tankelekar och berätta om hur negativa tankar ofta blir självuppfyllande, att man snabbt ska byta ut dem mot den positiva versionen av samma tanke. I stället för att tänka ”nu kommer jag att säkert att backa på den där bilen” bör man tänka ” ”nu kör jag galant förbi den där bilen!”. Ack hur svårt är ej detta. Och ack, hur mycket låter jag icke som en tjatig kvasipsykolog.
Om man själv någon gång tvivlar över meningen med allting så är det inte så underligt att ens kära adapter gör det. Mången gång är jag full av beundran för hur de i slutändan klarar allting och för det mesta möter världen med ett leende.
Framtiden är oviss. Och speciellt för dagens ungdom. Så (åtminstone till synes) många val, så många vägar. Hur skall den lilla människan kunna välja? Att samtidigt uppleva att många dörrar känns stängda, låsta, måste vara ännu mer konfliktfyllt.
Försökte underlätta med en massa tankelekar och berätta om hur negativa tankar ofta blir självuppfyllande, att man snabbt ska byta ut dem mot den positiva versionen av samma tanke. I stället för att tänka ”nu kommer jag att säkert att backa på den där bilen” bör man tänka ” ”nu kör jag galant förbi den där bilen!”. Ack hur svårt är ej detta. Och ack, hur mycket låter jag icke som en tjatig kvasipsykolog.
Men vi kämpar alla på, vi, ni, de, jag, du, han, hon, på våra egna sätt, enligt våra egna förutsättningar, strävar efter att bli lyckliga (vad nu sen lycka är) eller åtminstone kunna acceptera oss själva och vår framtid (med de brister som vi har).
En god vän till mig sade att hon i sina värsta stunder fått tröst av följande
Den enda meningen med livet är att leva.
I det skedet insåg hon att hon var tvungen att leva vidare. För det finns ingen större mening med livet än så. Och det är jag glad för, att hon lever alltså.
Finns ett knep man kan ta till då allt känns som mörkast:
Sätt tre stenar i din ena ficka
Varje gång under dagen som du känner dig det minsta glad/nöjd/ler så flyttar du en sten över till andra fickan
Räkna stenarna i andra fickan då du kommer hem/går och lägger dig på kvällen
Antagligen kommer du att märka att du åtminstone lett 3 gånger den dagen.
Och det är ju inte fyskam här i livet! Så samla stenar i din ficka!
I det skedet insåg hon att hon var tvungen att leva vidare. För det finns ingen större mening med livet än så. Och det är jag glad för, att hon lever alltså.
Finns ett knep man kan ta till då allt känns som mörkast:
Sätt tre stenar i din ena ficka
Varje gång under dagen som du känner dig det minsta glad/nöjd/ler så flyttar du en sten över till andra fickan
Räkna stenarna i andra fickan då du kommer hem/går och lägger dig på kvällen
Antagligen kommer du att märka att du åtminstone lett 3 gånger den dagen.
Och det är ju inte fyskam här i livet! Så samla stenar i din ficka!
Om du tar en hundra euros sedel och skrynklar ihop den och smutsar ner den är den fortfarande värd hundra euro när du vecklar ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar