Du kan stå där och le
tänka att livet inte är så tokigt ändå
Se fjärilen som fladdrar förbi
höra barnet som skrattar på andra sidan gatan
Tänka att du klarar dig
att ditt liv inte är så illa
Och så plötsligt, helt oförhappandest
som en älg en sen höstkväll i september
från vänster
rusar mot rutan
-så är det förstört
tisdag 4 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar