tisdag 4 september 2007

Oförhappandest

Du kan stå där och le
tänka att livet inte är så tokigt ändå
Se fjärilen som fladdrar förbi
höra barnet som skrattar på andra sidan gatan
Tänka att du klarar dig
att ditt liv inte är så illa

Och så plötsligt, helt oförhappandest
som en älg en sen höstkväll i september
från vänster
rusar mot rutan

-så är det förstört

Inga kommentarer: