(klicka på bilden för musik)
Var på fredagkväll och lyssnade på en mer eller mindre känd Vasamusiker + band spela U2 favoriter. Utöver att många konstaterade "modigt" kan jag väl bara tillägga "well done" även om tisslet och tasslet av de som skulle dra vidare störde något i första settet.
Summa sumarum. Jag njöt. Jag nynnade. Jag stampade takten. Jag klappade. Jag log. Jag ville gråta. Ååh den nygamla kärleken! Den trygga känslan. Det bekanta. Det njutbara.
MEN. Det finns alltid ett men. Gammal kärlek kostar alltid.
För nu måste jag ut och handla flera skivor.
If you want to kiss the sky, better learn how to kneel
On your knees boy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar