Andras ord

Vidöppet liv
Ständigt blödande sår
utan något som helst skydd
(En blunddockas uppspärrade ögon,
gapande mun)

ANNA NYSTRÖM

Glassplitter i snön
kyla
blodspåren leder mig
fram till mina
drömmars grav
Där du står
- osynlig -
utom räckhåll för mina händer

Jag sträcker mig efter dig
Tappar fotfästet -

Faller

ANNA NYSTRÖM

(Flera dikter finns att läsa på http://www.lasarnasfria.nu/Skribent/lista/315)

Nya diagnoser

Musik? Klicka här, varsågod!


Följande kan läsas på Aftonbladet:

Ny sjukdom upptäckt hos svenska kvinnor
Kvinnor kan dö av brustet hjärta.

Nu har Broken heart syndrome drabbat Sverige.
– Jag har själv behandlat fyra kvinnor, säger Karin Schenck-Gustafsson.
Det låter nästan som en dålig schlager. Att man skulle kunna dö av ett brustet hjärta. Men nu har flera fall diagnostiserats i Sverige.
– Det märkliga är att sjukdomen nästan uteslutande drabbar kvinnor över 50 år, säger Karin Schenck-Gustafsson, professor i kardiologi vid Karolinska institutet.
Hon har själv tagit emot fyra kvinnor som kommit in akut med hjärtinfarktsymptom. De kan ha svåra bröstsmärtor, onormalt EKG och ofta infektioner. Men efter kranskärlsröntgen så visar det sig att de inte har några förträngningar att operera.
– Deras tillstånd är ofta livshotande och flera hamnar i respirator, säger Karin Schenck-Gustafsson.

Röntgen visar att kvinnornas vänstra hjärtkammare är deformerad och liknar en ballong med skaft. I Japan där sjukdomen först upptäcktes för några år sedan kallas den ”tako-tsubo” efter kärlet man förvarar bläckfisk i.
Nästan alla kvinnor tillfrisknar efter en vecka men de har ofta förhöjda stresshormoner.
– Sjukdomen föregås av en akut stressituation. Ofta är det en anhörig, en make eller ett barn som dött eller så har de varit med i en bilolycka.

Kvinnor med brustna hjärtan återhämtar sig snabbare än en vanlig hjärtinfarktpatient och får inga bestående hjärtskador. Med hjärtsviktmedicin och vattendrivande sprutor är de flesta helt återställda inom en vecka.
Sjukdomen är sällsynt och utgör omkring en halv procent av hjärtsjukdomarna.
– Troligen drabbas mellan 30 och 40 kvinnor i Sverige varje år. Hur många som dött vet vi inte.

Så nu vet vi det. Att det är sant alltså. Man kan dö av brustet hjärta.

Eller som mina kära praktikanter skrivit på väggen: "Elämä on kovaa, osta kypärä."

Men hur ska man skydda sitt hjärta?

Sagan om äktenskapet?

Det var en gång en flicka som vid mogen (?) 30-års ålder tappat tilltron till det som kallas den heliga institutionen, äktenskapet. En helt vanlig flicka med en antagligen, alldeles för trygg barndom.

Mina föräldrar har varit gifta i över 30 år, Deras äktenskap har väl heller inte varit enkelt, men de älskar varandra sannerligen, fortfarande. Ett bevis på detta är när jag i somras frågade min mor om hon kunde tänka sig att komma på en semesterresa med mig, till Paris, dit jag vet hon alltid velat resa. "Men pappa då?" var hennes respons."Inte kan vi ju åka utan pappa". Det var det med den mamma-dotter-resan.

På senare tid har jag allt oftare börjat ställa mig frågan hur många lyckligt gifta par jag känner. Tyvärr räcker ena handens fingrar till för att räkna dessa. Skall jag räkna de skilda eller de som verkar olyckliga, räcker två händer ingenstans. De flesta lyckligt (?) gifta par jag känner närmar sig 60-års ålder och barnen är utflugna. De flesta av de sk olyckligt gifta har småbarn.

Då jag pratar med en väninna i telefon slår oss tanken att kanske det är arabvärlden som fattat det hela. Människan är inte gjord för monogami? Fast naturligtvis borde det vara jämlikt i så fall, har min man fyra fruar skall jag få ha fyra män. Som i sin tur, i rättvisans namn, skall få ha fyra fruar var som har fyra män var som...huh. La famiglia börjar plötsligt bli lite crowded och släktträffarna börjar ta oanade proportioner och verka lite ångestframkallande...Men ändå. Var går gränsen för "normalt"? Hur mycket i vårt samhälle är uppbyggt av behovet av att "äga" andra, ha "ensamrätt"?

Och lite kuriosa angående detta med monogami:

Monogami eller engifte innebär att endast en äktenskapspartner är tillåten; motsatsen är polygami. Historiskt sett har monogami varit mindre vanligt än polygami i världen, men i västvärlden är monogami idag väl etablerat. Seriell monogami kallas en ordning där det inte är acceptabelt att ha mer än en sexualpartner åt gången (otrohet) men accepterat att ha flera partner under sin livstid. Även vissa djur är till viss del monogama även om DNA-tester visar att deras avkomma sällan eller aldrig kommer från de monogama partnerna. Monogamin i djurriket är bara social och inte sexuell.

(Wikipedia 23.10.07 http://sv.wikipedia.org/wiki/Monogami )

Människan är i slutändan en biologisk varelse. Eller?

Vad gör människor lyckliga? Vilken rätt har vi att bli lyckliga? Och vilken skyldighet att göra oss själva lyckliga? Och på vems bekostnad? Eller är det så att vi gör andra lyckligare genom att själv också vara lyckliga?

De flesta skilsmässor sker enligt statistik när barnet (barnen) är mellan 1 och 3 år gamla.

Vad händer mellan den PSYKOS vi upplever i början av ett förhållande och den dag då vi plötsligt, mitt i livet, mitt i världen, VAKNAR UPP och inte känner igen den person vi möter i spegeln mera? För att inte tala om den som kommer emot oss i köket, i sängkammaren? VAD händer under denna tid?

Jag kanske är naiv. Jag är drömmare och idealist. Jag har själv ett 12 år långt förhållande bakom mig som sannerligen inte var en vals på välmjölat dansgolv en varm sensommarkväll och som definitivt borde ha tagit slut långt före det väl gjorde det. Nej, jag vet man får kämpa, slita, orka, paja, streta, hela. Denna ljuva ungdomskärlek tog slut som så många förhållanden av samma sort, då sekunden att välja bröllop eller skilda vägar var de enda alternativen. Antingen eller. Vitt eller svart. Det blev, som historien förtäljt, svart. Och valet var inte mitt den gången.

I mitt följande förhållande hittade jag den STORA känslan, PASSIONEN, den stora kärleken, mitt liv, min hamn, mitt hem. I famnen på den mannen tänkte jag många gånger "om jag dör nu så gör det inget, för jag dör lycklig". Komplett lycklig. Och vad hände sen? Ja, vad hände sen? Det undrar jag fortfarande. För efter tre år gjorde JAG slut och flyttade ut.

VAD är det EGENTLIGEN som händer i ett förhållande med tiden? I och med giftermålet? I och med barnen? Ja, i och med vadå? Livet?

Var är all the happy endings?
Prinsen som får Prinsessan och halva kungariket?
Och så levde de lyckliga i alla sina dar.
SLUT.


PS 1. Ajo, sagor är inte sanna...
PS 2. Skribenten erkänner sig vara drömmare och idealist.
PS 3. Vill man motbevisa mig får man gärna göra det genom att ta ut mig på en date. haha.

Om att kyssa regnet

Mitt tv-tittande har fått en oanad effekt. Via reklamer återupptäcker jag en massa gammal musik. Nu under helgen ramlade jag över låten "Kiss the rain" och var tvungen att plocka fram den på youtube. Denna höstdag kysser jag regnet och omfamnar gamla minnen.

Kiss the rain (Billie Myers)

Hello...
Can you hear me
Am I getting through to you
Hello...
Is it late there
Is there laughter on the line
Are you sure you’re there alone
‘Cause I’m
Trying to explain
Something’s wrong
You just don’t sound the same
Why don’t you
Why don’t you
Go outside
Go outside

Kiss the rain
Whenever you need me
Kiss the rain
Whenever I’m gone too long
If your lips feel lonely and thirsty
Kiss the rain
And wait for the dawn
Keep in mind
Were under the same sky
And the nights
As empty for me as for you
If you feel
You cant wait till morning
Kiss the rain
Kiss the rain
Kiss the rain

Hello...
Do you miss me
I hear you say you do
But not the way I’m missing you
What’s new
How’s the weather
Is it stormy where you are
You sound so close but it feels like you’re so far
Oh would it mean anything
If you knew
What I’m left imagining
In my mind
My mind
Would you go
Would you go

Kiss the rain
As you fall
Over me
Think of me
Think of me
Think of me
Only me

Stairway to heaven

Människan om hösten

Hösten,
en mörkvåt fingervante

som trevar i alla skrymslen,

människan,

ensam på en bänk

i en avlövad park,

hemsökt av barndomen

som andfått bankar på,

vill samla lönnlöv

och klistra i en pärm.

Fredrik Lindström

Jag säger upp mig som vuxen

Härmed säger jag upp mig som vuxen. Jag har bestämt mig för att jag bara vill ta det ansvar som passar en åttaåring.

Jag vill gå på McDonald's och tro att det är en trestjärnig restaurang.

Jag vill tycka att M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem.

Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, ligga under ett stort träd och kolla på när grenarna rör sig i vinden, ha en saftkiosk tillsammans med mina vänner en varm sommardag.

Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i pölarna. Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad. Jag vill tillbaka till den tid då ... livet var enkelt. När jag kände till allt om färger, multiplikationstabellen och barnsånger.

Och ingenting bekymrade mig, allt jag visste att jag inte visste, brydde jag mig inte om. Allt jag visste var att vara lycklig för att jag inte kände till de bekymmer jag skulle bekymra mig för.

Jag vill tro att världen är rättvis och att alla är ärliga och snälla. Jag vill tro att allt är möjligt. Jag vill ha möjligheten att bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen. Jag vill leva enkelt igen.

Jag vill inte att min dag skall bestå av datatrassel, berg av pappersarbete och dåliga nyheter.

Jag vill inte tänka på att få lönen att räcka en hel månad, jag vill slippa läkarräkningar, skvaller och att mista människor jag tycker om.

Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, fred, drömmar, och jag vill göra änglar i snön igen.

Så här är mina kreditkort, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring. Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen.

Vill du diskutera detta får du fånga mig först!

Vi ses i sandlådan. Om jag får leka med dina grejer får du leka med mina.

(texten är inte min egen)

Med händerna under huvudet ligger jag på sängen - stirrar mot taket och hoppas att livets mening skall komma flygande

skriver Eurydike på Aftonbladets blogg

...och jag säger det samma.

Signe

Låt mig presentera Signe. Signe fick jag då jag flyttade från Helsingfors av fru musmag (musikläraren) på den skola jag jobbade på tidigare. Signe vakar över mig ifrån köket. Signe dig fru musmag! du är en av de mest godhjärtade människor jag någonsin träffat!

Änglar

Tack mina små änglar! Ni gjorde det! Ni förgyllde min annars så visset började dag med er entusiasm, er lärglädje, er uppskattning! tack!

Duck(a)

Ensam

Fy fan vad jag känner mig ensam idag. malplacerad. maläten. som en byracka bland rashundar. katt bland hermeliner. fel. bara fel.