Förintelsen

Jag går sönder
Långsamt, långsamt bryts allt ner
Sakta, sakta till små partiklar
Atomer
Tills ingenting finns kvar

Förutom du

Livet och tankarna del 3

Skolvärlden

Den som anser att lärare har för lång "semester" borde, om inte annat, stiga in i ett lärarrum den här tiden på året. (Eller undrar varför så många utbildade lärare inom tre år lämnar sitt lärarjobb och övergår till något annat. 1 av 3 i södra finland och 1 av 5 i hela landet enligt HBL)

Jag stegade för drygt en vecka sedan gladeligen in i ett av landets gymnasiers lärarrum för träff med rektor och studiehandledare och damp plötsligt ner i mitt eget lärarförflutna. Takten i lärarrummet var minst sagt hektisk. Människor surrade omkring som uppjagade flugor, lärare, elever, fd elever, utomstående. Och alla hann ungefär säga: dig borde jag tala med, men jag hinner inte nu, jag måste först...jag skall...

Att föra ett samtal ostört med de personer jag var där för att träffa var omöjligt. Det gjorde inte mig det minsta, vi hann med mina ärenden, men för de personer jag träffade måste det ha upplevts stressande. Att aldrig hinna tala till punkt innan någon avbröt med ett ärende berörande något annat. För min del blev det en tillbaka blick i min sk. "riktiga" lärarkarriär. Tiden då jag aldrig hann dricka ur en kaffekopp helt. Min "to do" lista som ökat i stället för minskat då dagen var över. Den ständiga känslan av att aldrig räcka till.

Jag erkänner att jag var totalt upp i varv och samtidigt slut då jag gick tillbaka till jobbet¨efter en timmes möte. Även om mötet i sig var mycket givande och trevligt.

Idag var jag och informerade om mitt nuvarande jobb till en annan skola. Samma sak. Människor som rusade på, kom och gick. 100 skolböcker i luften.

Vi lärare är ett pack för sig. Det kan jag glatt erkänna. Men att någon skall påstå läraryrket är enkelt, eller att "semestern" är för lång eller lönen hög. Nej, fan ta den personen. Den människan borde pröva på en vecka eller två.

Guldkorn 2

Tulla lähelle
vaatii sinulta voimaa,
paljon
väkevää voimaa

Olla lähellä
vaatii sinulta rohkeutta,
paljon
paljasta rohkeutta

Päästää lähelle,
sisälle,
vaatii sinulta
vain
uskoa toiseen ihmiseen
-Tommy Tabermann

Guldkorn 1

Skrivkramp? Frånvaro av inspiration? Plötslig akut dysfasi?
Har inget att säga till mitt försvar då jag inte på länge producerat egen text på denna sida och inte heller kommer att göra det idag.

Blir istället ett guldkorn från en dödsannons (makabert?) i söndagens husis. Håll till godo.

"Om jag kunde sträcka mig ut
och fånga en stjärna förvarje gång du får mig att le,
skulle hela Vintergatan ligga i min hand"

(Bilderna är mina egna, förutom snäckan, den är stulen)

Det farliga livet

Jävlar vad det är farligt att leva.

Det är ett under att vi överlevt vi 70-talister. Ja, att människobarn överhuvudtaget överlevt tidigare. I alla medier tutas ut hur farligt det är att leva. Det mesta är farligt och ohälsosamt. T.o.m. småbarns kläder. Nu innehåller barnkläder från Kina gift. De kan förorsaka eksem, och i värsta fall, om du varit utsatt en mycket lång tid, kanske cancer. Herregud. Och alla småbarnsföräldrar fasar och ojar och vojar sig. Är nästan så världens undergång är nära.
Har någon tänkt på hur länge ett småbarn egentligen ryms i en och samma sparkdräkt? undrar man som icke småbarnsförälder. Mig veterligen inte tillräckligt länge för att barnet skall få cancer.

Du skall icke, du får icke, du bör icke, det är farligt… Du är en dålig människa, tutar samhället ut. Inte underligt att dagens människor duckar under för depressioner.

Inget är tillåtet. Och om något mot förmodan är tillåtet så borde det definitivt förbjudas. För om vi forskar tillräckligt länge är det garanterat skadligt.

Det är ett under att mänskligheten överlevt så här länge. För vi har ju varit så oupplysta.
För visst är det befogat att förbjuda en närmare 90-årig dam att röka på fest eftersom det är SÅ skadligt. Visst, ta ifrån henne rätten att välja själv också. Då är det värt att leva. Definitvit.

För att citera en vän:

"Idag dör vi 105 år gamla med dåligt samvete och en hälsodjävul på högra axeln."

Ett leende

Du har ett bedårande leende.
Men det visste jag från förr.
Ditt leende rubbar mina cirklar.
Smälter mitt hjärta.
Krymper mina hjärnceller.
Förgyller mina dagar.
Mina nätter.
Och gör varje ensam stund till
ett privat litet helvete.

Och det är bara ditt leende.

Out of Reach

(klicka på bilden för musik)

Knew the signs

Wasn't right

I was stupid for a while

Swept away by you

And now I feel like a fool

So confused

My heart's bruised

Was I ever loved by you?

Out of reach, so far

I never had your heart

Out of reach,

Couldn't see

We were never

Meant to be

So much hurt,

So much pain

Takes a while

To regain

What is lost inside

And I hope that in time,

You'll be out of my mind

And I'll be over you

But now I'm

So confused,

My heart's bruised

Was I ever loved by you?

Out of reach,

So far

I never had your heart

Out of reach,

Couldn't see

We were never

Meant to be

Out of reach,

So far

You never gave your heart

(Gabrielle)

Vem skall trösta knyttet?

Långt bort var hemulerna med stora tunga steg

och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg.

Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:

hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?

Men vem ska trösta knyttet med att säga:

lilla vän,vad gör man med en snäcka

om man ej får visa den?

Tove Jansson

Singelproblematiken 2

Singelproblematiken 1

Livet och tankarna del 2

Lånade ord

Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.

Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.

Livet och tankarna

tänk minsann efter före du tänker efter
för det kan hända att du inte alls bör tänka efter
utan bara slänga dig ut i det blå, låta livet föra, vara lite vågad
inte tänka efter allt för mycket före

MEN
tänk för guds skull efter förrän du låter bli att tänka efter
så du inte efter behöver tänka
att du borde tänkt efter före

Hissupplevelser

En mystisk, välklädd, pratglad ung man med trevligt utseende stegade just in i vår hiss på jobbet. Totalt oförberedd för detta efter en lunch på stan med kollegor blev jag perplex av hans frågor om vi haft öppet hela sommaren. Har denna individ existerat i vårt hus länge då han känner till vår verksamhet? Vad gör han en våning upp?

-Det blev suora, sa han då han frågat vilken våning jag skulle till.
-Får vi nån vinst? undrade jag.

Något gladare, mycket uppiggad och med många myror i skallen sätter jag mig ned för ta mig en eftermiddagskaffe.

Delad hjärna

Delad hjärna äv väl i sig inget ovanligt. Vi har ju en höger och vänster hjärnhalva. Men att dela hjärna med en annan människa (och nej, jag pratar inte om siamesiska tvillingar, inte i fysisk bemärkelse i alla fall).

Då man tänker ta en kaffekopp och den andra redan håller fram den åt en, eller kanske redan tom fyllt den åt en. Då man öppnar munnen och den andra redan säger vad man tänkte säga åt en tredje person. Eller då man tänker det här skall jag inte säga nu och den andra säger det. Då man bara behöver säga första ordet och båda skrattar för den andra vet redan vad man tänker säga. då man tänker man behöver en sax och den andra redan har plockat fram den åt en.

Jag har delat hjärna med en annan människa en rätt lång tid nu.
Kan vi snälla byta tillbaka till våra egna hjärnhalvor nu?
Så du får din och jag får min?

(hjärtat skall vi inte prata om)